Sydafrika - dålig demokratisering?

1994 hölls de första demokratiska valen i Sydafrika. ANC van en jordskredsseger och Nelson Mandela blev president. Allting kunde ju bara bli bättre efter decennier av systematiserat förtryck.

Jag har nu kommit tillbaka efter ett besök i det fantastiska landet i söder. Det är inte min första vistelse där utan jag har varit där flera gånger, både genom vårt samarbete med ANC, men jag har också studerat på University of Cape Town i en termin.

Rasismen och segregationen är fortfarande enorm och man talar öppet om de olika raserna (hudfärgerna). Det finns fyra olika grupperingar - vita, svarta, färgade (de som är någonstans där emellan), och asiater (framförallt indier). Regeringen har till och med olika program som ger skattelättnader åt företag som har blandade styrelser osv, men även här, i lagtexten, använder man begreppen. Det tydligaste exemplet är BEE - Black Economic Empowerment - som ger just skattelättnader om företagen har en svart person i ledande ställning. Jag har själv ställt frågan flera gånger hur regeringen kan bedöma vem som är svart och inte nu när apartheid är avskaffat - men jag får alltid trevande svar.

Sydafrika har nu också gått om Brasilien och är i år det landet i världen som har störst skillnader mellan fattiga och rika. Integrationen och klasskampen som man pratade så väl om på 90-talet har alltså helt misslyckats. Tvärtom så har det blivit värre. Visst, det legaliserade våldet och förtrycket mot personer med annan hudfärg är borta, men klassklyftorna växer sig allt större. Med detta följer självklart brott och misär.

Efter 1994 var det många länder som tog bort sitt stöd till ANC och det bistånd som landet faktiskt fick. ANC säger själva idag att det var en katastrof. Det är ju nu, när demokratin är införd, som de behöver oss som mest. Här pratar vi om människor som var förbjudna att gå i skolan, förbjudna att driva företag och fick slava åt makten i decennier. Dessa människor ska nu styra landet. Självklart går det inte att lära sig på en kvartsrast utan hjälp.

Vi måste öka vårt bistånd till länder som Sydafrika. Det är genom demokratibistånd (alltså inte rena pengar) som vi kan bidra till deras utveckling. Vi har snart 100 års erfarenhet av demokrati. Vi kan inte låta dem göra om våra misstag. Självklart kan vi inte åka ner och säga till dem att kopiera vår västerländska modell rakt av, det försökte ju USA med i Irak och det såg vi ju hur det gick. Istället kan vi ge dem tips och idéer för att de ska klara barnsjukdomarna. Vår erfarenhet och vår kunskap kan hjälpa dem in på rätt spår.

Regeringen drar ju ner på det mesta, men för att världen ska leva måste vi höja demokratibiståndet omedelbart. Men det är jag övertygad om att den rödgröna regeringen gör i höst när vi vunnit valet.